november 2020 – Gustav Vasas äventyr i Dalarna 500 år

Prolog

Del 1

22 november 1520

På Räfsnäs gård utanför Mariefred i Sörmland sitter den 24-årige ynglingen Gustav Eriksson (Vasa). Allt det han trott på och kämpat för är slaget i spillror. Motståndet mot unionen är förintat i Stockholms blodbad ett par veckor tidigare. Har allt han slagits för varit förgäves?

Redan 1517 var Gustav med och stred under Sten Sture mot kung Kristians trupper i slaget vid Vädla i Solna socken, på Norra Djurgården. Året efter ska han ha fört det svenska baneret i slaget vid Brännkyrka söder om staden.

Efter slaget ingick han i den gisslan som fördes till kung Kristian för att kungen skulle komma i land och förhandla med Sten Sture vid Österhaninge kyrka på Södertörn. Men när Kristian väl fått gisslan seglade han dock iväg med Gustav och de andra till Danmark. Sen den dagen förstår Gustav att kung Kristians ord inte är att lita på.

I september 1519 lyckades Gustav fly till Lübeck, men först efter åtta månader fick han tillfälle att återvända till Sverige. Under tiden har unionsmotståndet bit för bit malts ned av Kung Kristian.

Nyheten om Stockholms blodbad når Gustav i mitten av november. Hans far Erik är avrättad. Hans syster och mor är fängslade liksom Sten Stures änka Kristina Gyllenstierna. Hans systers man Joachim Brahe är avrättad. Hela ledarskapet för unionmotståndet är borta. Själv är han efterlyst och kungens knektar kan komma när som helst. Gustav är inte säker på Räfsnäs. Men det finns ingen person han kan vända sig till eller sluta upp bakom längre. Alla är borta. Gustav inser att hans enda hopp är att han själv kan finna och uppbåda vad som möjligen finns kvar av motstånd i landet…

Färjan över Kolsund

Del 2

25 november 1520

Gustav Eriksson lämnar nu sin gård och beger sig norrut, mot Dalarna. Kanske kan han där finna stöd hos dalkarlarna som gång efter gång stått upp mot unionen och de danska kungarna allt sedan Engelbrektsupproret nära 100 år tidigare? Blodbadet i Stockholm borde ha fått det att jäsa av vrede i gårdar och köpstäder.

Resan kommer att kantas av motgångar och faror och börjar inte bra. Gustav reser med bara en dräng i sällskap. Eftersom man vill undvika städerna reser de via Mälaröarna och första färjefärden blir vid Kolsund över till Selaön. Men då färjan bara tar en person åt gången får Gustav fara först och hans dräng blir kvar för nästa överfart. Från färjan ser han dock hur drängen lägger benen på ryggen med Gustans tillhörigheter och penningar. Snabbt tvingar Gustaf färjekarlen att vända om och väl i land sätter han fart efter drängaskalken. Gustav hinner upp honom och vrider sakerna ur händerna på drängen som lyckas fly in i skogen.

Gustav vänder så norrut igen, och hittar en bondgård där han lägger av sig sina herremanskläder och klär sig istället som en enkel bonde. En krönikör från tiden skriver:

» Gustaff kom så uthi en Bondegårdh, ladhe ther aff sine Junkerlighe Klädher, antwardendes Bonden Kläderen, Weskerne,Hesterne och alt sitt Tingest, och klädde sigh igen i Bondaklädher med Byxor, Jacka och Trint Hat och en Yxe oppå Axlerne, ochgick så til foot sin wägh.»

Vad som ser ut som en enkel bonde fortsätter nu till fots genom skogarna upp genom Västmanland mot Dalarna…

Tröskningen i Rankhyttan

Del 3

30 november 1520

Gustav Eriksson på väg in i tröskladan i Rankhyttan.
Tröskladan står kvar än idag.

I slutet av november 1520 kommer en bonddräng till gården Rankhyttan i Dalarna. Han frågar om han kan få arbete med tröskning eftersom det är tröskningstider. Det behövs hjälp på gården och mannen visas till tröskladan. En piga lägger dock märke till att det är något som inte stämmer med bonddrängen och söker upp gårdens ägare, bergsmannen Anders Persson.

– Jag tror inte att den där karln, som kom hit i går, är någon bonddräng. Tröska kan han inte och han har en grann blus under tröjan!

Gårdsägaren Anders Persson tar sig en närmare titt på drängen som nu ger sig till känna. Det är Gustav Eriksson som Anders studerat med i Uppsala tolv år tidigare. Anders undrar vad som hänt och Gustav berättar hela sin historia om kung Kristian, fångenskapen i Danmark, Stockholms blodbad och ber så bergsmannen om hjälp. Anders Persson vågar dock inte hjälpa den eftersökte, det kan vara farligt att gömma en efterlyst hos sig. Anders manar istället Gustav:

– Gå vidare uppåt socknarna, gå, gå – utefter älvarna, genom de stora skogarna! Dröj aldrig länge på ett ställe! Här i Bergslagen är folket mer stillsamt. Nej, vill ingen annan höra dig så tala till de sturska Morakarlarna .

Gustav följer rådet och beger sig vidare inåt Dalarna mot Ornässtugan…

Tröskning, en försvunnen syssla. Hur man skiljer agnarna från vetet…