Del 13
22 december 1520
Ur stumfilmen Gustav Vasa 1928
Ryktet om att Gustav Eriksson är i Dalarna har nått slottsfogden på Västerås slott. Han har uppmanat sina underfogdar att tillfångata eller dräpa stureanhängaren. En man vid namn Nils Wästgöte har kommit till Mora i detta ärende och tagit in hos länsman, Jon Koffre.
På något sätt har detta kommit till Gustavs kännedom. Kanske genom någon av dem som stöttar hans sak. En av dem är en dansk vid namn Rasmus Jute. Han sluter nu upp bakom Gustav och lovar att stötta honom. Tillsammans beger de sig till länsmanbostaden där man finner Nils Westgöte och dräper honom på fläcken. Bättre förekomma än att förekommas.
Mordet visar att konflikten inte har strikt nationella förtecken. En svensk/västgöte är alltså lojal med den danske unionskungen mot en svensk upprorsman. En dansk stöder å andra sidan Gustav i revolt mot samme unionskung. Viktigare än nationalitet är personlig vinning. Man stöttar inte nödvändigtvis den som är från samma land som man själv utan den vars sak ligger i linje den egna strävan.
För det andra visar det här att kampen kommer att kräva våld. Om kung Kristian och hans män ska kunna besegras kommer det inte att räcka med fagra ord och goda föresatser.
Nu måste Gustav uppbåda hela sin övertalningsförmåga om han ska kunna mobilisera dalfolket. Detta är hans sista chans. På kyrkbacken i julhelgen kommer han att tala öppet till morakarlarna för att få deras stöd mot kung Kristian…