Del 1
22 november 1520
På Räfsnäs gård utanför Mariefred i Sörmland sitter den 24-årige ynglingen Gustav Eriksson (Vasa). Allt det han trott på och kämpat för är slaget i spillror. Motståndet mot unionen är förintat i Stockholms blodbad ett par veckor tidigare. Har allt han slagits för varit förgäves?
Redan 1517 var Gustav med och stred under Sten Sture mot kung Kristians trupper i slaget vid Vädla i Solna socken, på Norra Djurgården. Året efter ska han ha fört det svenska baneret i slaget vid Brännkyrka söder om staden.
Efter slaget ingick han i den gisslan som fördes till kung Kristian för att kungen skulle komma i land och förhandla med Sten Sture vid Österhaninge kyrka på Södertörn. Men när Kristian väl fått gisslan seglade han dock iväg med Gustav och de andra till Danmark. Sen den dagen förstår Gustav att kung Kristians ord inte är att lita på.
I september 1519 lyckades Gustav fly till Lübeck, men först efter åtta månader fick han tillfälle att återvända till Sverige. Under tiden har unionsmotståndet bit för bit malts ned av Kung Kristian.
Nyheten om Stockholms blodbad når Gustav i mitten av november. Hans far Erik är avrättad. Hans syster och mor är fängslade liksom Sten Stures änka Kristina Gyllenstierna. Hans systers man Joachim Brahe är avrättad. Hela ledarskapet för unionmotståndet är borta. Själv är han efterlyst och kungens knektar kan komma när som helst. Gustav är inte säker på Räfsnäs. Men det finns ingen person han kan vända sig till eller sluta upp bakom längre. Alla är borta. Gustav inser att hans enda hopp är att han själv kan finna och uppbåda vad som möjligen finns kvar av motstånd i landet…